Snart påsk!!!

Påsken närmar sig nu med stormsteg, och därmed kommer också äggen i extra fokus! Förutom att fönstren ska putsas, gardinerna strykas och hängas upp, påskdukar ska strykas och påskpyntet plockas fram, och lammet ska beställas eller inhandlas... :-) Och i mitt fall ska dessutom påskbroderierna bli klara - fram med nål och tråd!!! ;-)

Som vanligt har vi både hönsägg OCH vaktelägg till försäljning nu till påsken, och som alltid till de olika högtiderna så levereras äggen i lite "piffiga" äggkartonger -- i det här fallet med särskilda påsketiketter.

Priser:

HÖNSÄGG:

6-pack 15:-

12-pack 25:-

 -----------------------------------------

VAKTELÄGG:

6-pack 25:-

12-pack 50:-

Som alltid gäller först till kvarn, jag tar in beställningar med reservation för slutförsäljning. Men jag betar av beställningarna i den ordning de kommer in, givetvis... Vill man vara säker på att få vaktelägg till påsk, så är det bäst att vara ute i god tid helt enkelt. Dessutom - köper man färska ägg NU i veckan som kommer så håller de sig till påsk... Bara ett tips! ;-)

Hönsäggen ska inte glömmas bort nu till påsk, och våra hönsägg är väl värda sin plats på påskbordet med sin knallgula äggula! Välsmakande är de också. Såklart.

Ingen försäljning av avelsägg för närvarande, enbart matägg.

På återseende! /cejasmatte

cejasmatte@gmail.com

Det vackra vårvintervädret, som vi nu blivit bortskämda med under några dagar, håller i sig ännu och även om "kroppen och krämporna" ständigt gör sig påminda för min del   , så tycker jag ändå att det här speciella ljuset gör att man blir liiite piggare,  och mår liiiiite bättre...  Eller hur?! Självklart vore det ju suveränt om man helt och hållet slapp halta eller ha så ***** ont för jämnan, men se DET rår nog inte ens vårsolen på (tyvärr).

Spännande blev det förresten nu i eftermiddags att gå på promenad med hunden, vår lilla Ceja som till 99% alltid lyder på inkallning hittade något mycket spännande i skogen - jajamensan, hon tog upp ett spår och inte alls långt ifrån mig stötte hon också på ett djur av något slag (jag sätter största slanten på att det var en räv, faktiskt), för det blev en del yl, sedan en del skall, och sedan en hund med signalgrönt halsband (mycket bra grej!!!) som satte av iväg i ungskogen, och inte kom på inkallning. Hmm...

Tack vare halsbandet skymtade jag henne i alla fall då och då, men inte f*n kom hon, hon hade verkligen hittat någonting som hennes diverse jakthundsförfäder intalade henne att följa. Nåja...

Det enda som möjligtvis oroade mig i den här situationen är att isen ännu inte gått upp, däremot är den ytterst dålig och mardrömsscenariot är väl Ceja jagandes efter vilt ute på skör is... Huuu, säger jag bara! Och trots att jag knappt kan gå ordentligt så hade jag minsann sprungit efter, det kan jag lova!!! Linkat åtminstone!

Nåväl, hon kom tillbaka efter en utflykt på mellan 5 och 10 minuter, helt SLUT (och dessutom skamsen...!). Skönt! Det var ju helt klart ett djur hon stötte/drev, och som sagt tror jag mest på räv -- kanske framförallt beroende på att hon drev något, och jag hörde inget större djur röra sig genom vegetationen. Älg/rådjur hade jag både sett/hört på det avståndet. Grävlingarna är jag tveksam till om de ens är uppstigna ännu?! Vildsvin borde också ha hörts, och den tanken vill jag nog liksom inte ens tänka på heller.

"Spännande" som sagt. Alltid skoj att någon (läs: Ceja) ser till att hålla ens nerver i trim, eller på högspänn kanske man ska uttrycka det som, åtminstone i detta fallet. Nä, snart får vi minsann se till att para doggyn så kanske hon är lite mer stillsam under en tid, i alla fall... ;-)   

Vad har annars hänt?! JO, vi såg minsann War horse på bio härom kvällen! 2 h 27 min av tvättäkta (?) Hollywood-dravel: sentimentalt, tårdrypande, banalt, sliskigt... Men också - självklart - en gnutta gripande, romantiskt (inte romantik människa till människa dock, utan själva stämningen som sådan i filmen), drama som hade lite av allt; drama, komedi, krigsfilm och matiné...

Ett stort plus för fotot vill jag påpeka, nästan rakt igenom vackert filmat - absolut! Målgruppen - tja, inte för att jag känner mig gammal, men jag tror nog ändå att jag (läs: vi) var för gamla (?) för filmen. Merparten av såväl handlingen som tanken bakom "mästerverket" verkade mest vända sig till tjejer i tonåren. Samtidigt förstod jag inte riktigt att filmen hade så pass starka krigsscener som den hade, och märk väl: JAG gillar krigsfilm... Krigsscenerna var både intensiva och dramatiska och även om de inte var blodröda, så var det ändå ganska hårda tag i skyttegravarna, om jag säger så...

Nu ska jag inte avslöja för mycket, men det jag vill kalla "taggtrådsscenen" var nästan too much, till och med för mig. Kanske för att det var en häst och inte en människa som råkade illa ut?! ;-)

Nåväl. Bristerna i filmen var inte stora, de var gigantiska, MEN... går man på bio så får man väl, liksom annars, ta seden dit man kommer - och självklart så är det en stund av verklighetsflykt, därför ska jag inte såga filmen alltför hårt. Jag menar, om War horse var verklighetsfämmande, osannolik och dravlig - så finns det minsann många filmer som är bra mycket värre i detta avseende.

Och som gammal före detta hästmänniska (OBS! gäller dessutom cejashusse också!) så var det ändå självklart att vi skulle se filmen, känns det som. Och utan tvekan anser jag att den bästa skådisen (om det nu verkligen var bara en hästskådis i rollen?!?) var HÄSTEN ("Joey")!!!! I konkurrens med Harold, gåsen, då kanske...

Bästa scenen då?! Jag måste nog säga, när officeren red "Joey" (kunde de inte hittat på ett bättre namn, by the way?!) rakt emot oväntad fiendeeld - tiden tycktes under några ögonblick stanna upp och endast hans ansikte fanns i bild, ögonen sa det mesta i kombination med musiken, stämningen... själva känslan, ...och kort därefter såg man endast en ensam galopperande häst, utan sin ryttare, fortsätta blint med tom sadel... Ryyyys! Som sagt, banalt eller inte, dravel eller ej -- filmen hade sina moments, definitivt... Nu ska jag inte avslöja mer för er som INTE sett den. ;-)

I övrigt - inga griskultingar ännu, men två andra SVIN får avsluta detta inlägg i bild, nämligen våra charmiga små marSVIN Tikka (jajamensan, döpt efter ett vapen, vad annars?!) och Gumman.

På återseende!

/cejasmatte

Som jag lovade igår, så återkommer jag här med tydliga bildbevis på att våra grisar inte hade gått och dött i hagen igår, som man kanske kunde tro av deras sköna siesta i lervällingen   

Med såhär god aptit åt de åtminstone i morse... :-D

Lille-grisens uppsyn alltså.., ja vad säger man..? ;)

Sen ytterligare två videoklipp tagna igår på de låtsasdöda piggisarna:

Den andre mars 2012 bjuder på ett strålande vackert vårväder här i södra Småland. Igår morse på väg in från stallet efter morgonsysslorna,  såg jag det första fågelsträcket för året och det är ju NU de går åt rätt håll, dvs norrut. Betydligt mycket positivare än att se när de sträcker söderut tycker jag.

Svenne luftar fluffet i vårvädret

Ytterligare flera hundra (?) gäss har passerat över huvudet på mig idag, och i kombination med det underbara vädret, snödroppar, vintergäck och även krokus som börjat titta upp i trädgården, samt en högdräktig sugga i grishagen så nog MÅSTE det väl ändå vara vår nu? ;-) För att inte glömma min frösådd som börjar spira så grönt i källaren..

Nu är det dessutom dags att plantera om krukväxterna och ge dem lite ny jord och extra näring inför sommaren. Passa på att köp hem en bra sorts krukväxtjord (eller såjord åt kaktusar och suckulenter) och lecakulor, och beskär växterna lite försiktigt (även rötterna) i samband med omplantering, så får de snart nytt liv! Det är också nu man kan börja med näringsvatten igen efter vinterns vila, antingen flytande näring eller näringspinnar som man sticker ner i krukan.

Har du växter som börjar stå lite väl trångt i krukan så passa på att dela dem och ge bort eller ännu hellre: byt med folk du känner, vilket är ett bra sätt att få tag på nya sorters växter också. Framförallt om man är lite av en snåljåp, eh jag menar ekonomisk. ;-)

"Okej, vi tittar hit, vi tittar dit, och ingenstans finns det någonting gott eller intressant, ..så orättvist!!!"

Det har väl knappast undgått någon att vi har en högdräktig sugga som vaggar omkring här ute i grishagen och pustar, stånkar och stönar? :-) Jag tyckte grisarna såg ut att ha det så himla gott i vårsolen idag så nedan kommer lite bilder på grisarna när de vilar/sover.

Jag LOVAR: de ÄR INTE döda, även om det kanske kan se så ut. Eftersom jag inte vill ha hit någon nitisk myndighetsperson som tror att vi har fullt av stendöda grisar liggandes utspridda i hagen så jag lovar att inom kort publicera fler kort där grisarna bevisligen lever :-)

Men så länge får ni några sovbilder... De verkade ha det så himla skönt! Jag motstod dock frestelsen (?) att lägga mig ner hos dem -- även om gyttjebad och lerinpackningar visst ska vara bra för hyn... ;-)

På återseende! /cejasmatte

VAD är detta? En padda, en sork, ett skämt, en seriefigur

eller en livs levande sovande gris? ;)

Big belly... Högdräktig är bara förnamnet! ;)

Sleeping beauty.. (?)

Skillnaden mellan Avelsägg och Matägg.

Jag fick (återigen! Kul med så stort intresse!!!! :-)) en ny förfrågan om vad som är skillnaden mellan - vad jag kallar för - "avelsägg" och "matägg". Jag vet att jag skrivit om just detta förut här på bloggen, men eftersom våren närmar sig och kommersen snart är i full gång på "äggsidan", så kanske det är lika bra att jag berättar igen om hur jag hanterar äggen, beroende på dess ändamål!

Matägg

Precis som det låter, kanske man kan säga: det här är ägg som är meningen att vi människor ska konsumera, ja käka upp rätt och slätt. :-) Dessa samlas in 1 - 2 ggr dagligen, tvättas/rengörs och förvaras direkt efteråt som kylvara, innan de så småningom säljs (eller för den delen används av oss själva här hemma!).

Matäggen härifrån vår gård kan komma ifrån olika hönor, korsningar eller renrasiga, och det spelar egentligen inte så stor roll mer än att man ser skillnad på storleken och på skalets färg. Själv kan jag exempelvis se om en blommehöna, en australorp eller en benbefjädrad höna värpt ägget :-) Vi har inga hönor som värper ägg med helvita skal, men alltifrån ljust beige via ljusbruna med små prickar till mörkare bruna, kan man finna här hos oss.

Gemensamt för alla våra matägg är dock att de har en knallgul gula, ja nästan orange!, och de ger en sådan fin, intensiv färg åt såväl sockerkakan som pannkakorna! :-)

Jag har testat ägg härifrån och det äldsta jag testat var ca 3 månader gammalt. Det var då hanterat som kylvara hela tiden, och det var INTE surt. Ägg har lång hållbarhet, och framförallt om man förvarar dem i kyla.

Avelsägg

Avelsäggen däremot, är de som (förhoppningsvis!) ska ge upphov till nya små kycklingar; hönor och tuppar av olika raser!

Om jag planerar att kläcka fram kycklingar av en viss ras, låt säga Australorp för enkelhetens skull (jag har i nuläget just en sådan grupp; 1.7), sätter jag ihop en avelsgrupp dvs de individer som ska bli mödrar + fader åt de små. 1.7 (som ovan) betyder att det är en tupp och sju hönor. Hade det stått ex.vis 2.5 hade det betytt två tuppar och fem hönor, osv. Första siffran är alltså antalet tuppar och andra siffran är antalet hönor i besättningen eller gruppen.

Man bör låta dessa blivande föräldrar gå tillsammans i åtminstone 3 veckor innan man börjar samla in ägg (om man haft hönorna ihop med andra tuppar, alltså av annan ras, innan). Sedan börjar man samla in äggen. Har man många hönor kan man kanske få ihop äggen på en dag, andra får samla längre.. Själv vill jag helst inte att äggen ska vara äldre än ca 10 dagar då de läggs i kläckaren, max 14 dar.

Under tiden som man förvarar äggen, i väntan på att de ska läggas i kläckaren, så ska äggen "vickas", vändas, dagligen. Alla gör på olika sätt men själv har jag dem i en äggkartong som jag ställer på snedden, på "högkant", och ett par ggr dagligen vänder jag så att den andra kortsidan står uppåtlutad istället. Dessutom står äggen med den toppiga, spetsiga änden nedåt i kartongen, likaså gör de så småningom i kläckaren.

Jag torkar/rengör inte äggen aktivt som sådant, utan de ägg som helt enkelt är för skitiga ratar jag istället helt som avelsägg. Vad man däremot lämpligen gör är att doppa ner äggen i Virkon S-lösning (Virkon S + vatten), låta dem torka, innan man lägger (läs: ställer) dem i äggkläckningsmaskinen. Descinificering, helt enkelt. :-) Äggen ska vara torra och rumstempererade innan de läggs in i kläckningsmaskinen.

Sedan kommer man in på avdelningen äggkläckning, vilket är en annan historia - den får ni vänta lite till på! :-)

Nu när ljuset börjar komma tillbaka och våren är i annalkande så sätter hönorna fart må ni tro! Det är alltid lika roligt när en unghöna börjar lägga sina första ägg, jag kommer nog aldrig att tröttna på detta lilla mirakel.

Jag vet inte om ni ser det på samma sätt som jag, men jag vill likna det vid TVÅ "födslar"... En när själva ägget kommer ut, alltså när det läggs av hönan (ajaj, eller...?!) - där finns potentialen till ett nytt liv - och sedan ytterligare en när/OM ägget verkligen kläcks och det kommer ut en kyckling -- ja, ajaj det också tycker jag nästan... När man bevittnat en kläckning LIVE så ser man att det är verkligen inte utan problem/motstånd som den lille tar sig ut. Fascinerande egentligen! Alla tycker säkerligen inte så, men det är väl det som skiljer oss fjäderfäfantaster från resten...   

På återseende! /cejasmatte

Följ min blogg med Bloglovin

　Ja, som sagt: vilken helg... Själv kan jag inte ta åt mig äran för att ha jobbat ihjäl mig precis, jag har ju varit sjuk och "försökt göra så lite som möjligt" - vilket ändå innebär en del.   

Glädjande nog säljs vaktlarna i nästan snabbare takt än jag kan kläcka fram dem, och senaste kullen är numera inte längre särskilt stor till antalet eftersom de flesta flyttat hemifrån. Ett gäng till flyttade nu i helgen och ytterligare ett antal är i nuläget tingade, och de som kvarstår efter den leveransen ska jag behålla själv.

Men, misströsta icke, ny kull är på gång, så om drygt 3 veckor finns nya djur klara för leverans om intresse finns.   

I fredags var det bestämt att vi skulle slakta "supergrisen", en nätt liten sak på omkring 300 kilo... Trots att jag inte var helt kry så beslöt vi oss ändå för att genomföra planen, mycket för att "få det hela ur världen", ffa då det här var en slakt med  ovanligt mycket känslor inblandade och är fallet sådant kan det vara bättre att få det "överstökat" istället för att skjuta upp och skjuta upp...

Nåväl, sagt och gjort så blev det avlivning i fredags morse och sedan vill jag lova att cejashusse har haft att göra i dagarna tre. Vilket arbete! Jag har inte gjort så mycket förutom att ta kort, komma med goda (?) råd     och möjligen assistera något vid paketering av kött.

Vinschen brast förresten - den ska vara godkänd för omkring 360 kilo - när nöffe skulle hissas upp, så nu får det bli ny vinschanordning! Det var utan tvekan den största gris vi slaktat hittills och lär också bli den största på många år framöver. Och som sagt, det var känslor både för och emot inblandade i detta, men faktum är att - även om vi till en del saknar honom - så kan vi nu umgås på ett betydligt mer avspänt, avslappnat sätt med våra andra grisar: vår sugga (som är högdräktig!) och gyltan. Tidigare var man tvungen att ha ögon även i nacken...

Men ändå, det var lite tråkigt, och såklart att i den bästa av världar kanske han kunnat få en egen hage och ett eget fint hus, och så vidare. Men nu var det så att han också gjort sitt som avelsgalt här (suggan dräktig och gyltan betäckt) och han var helt enkelt inte pålitlig, så... Sälja honom ville vi absolut inte och ej heller låna ut. Nåja, nu gick allting så himla bra och han dog så snabbt (mitt i maten :-)) och hann aldrig fatta ett dugg, så vi tröstar oss med detta.

Men jag skojar inte när jag säger att han vägde närmare 300 kilo. Länge visste vi att han låg nånstans runt 250 kg i vikt, men han har sedan dess bara ökat och ökat och han var faktiskt alldeles enorm.

Vi tvivlade väl på att köttet skulle gå att äta, pga galtsmak, så vi var ju rädda för att vi skulle stå med "trehundra kilo hundmat", som jag skojade lite om. Då hade lilla Ceja blivit fet...

Nåväl, bland det första vi gjorde efter att han var flådd och urtagen, var att skära ut några stekprover. Till vår stora lättnad och glädje fanns det ingen galtsmak eller avvikande lukt i köttet, och efter detta har vi även hunnit testa färs, revben, sidfläsk och skivat kött som vi tillagat och ätit upp med god aptit. Vill poängtera att visst, vi gjorde detta innan vi fått reda på trikinprovsresultatet MEN så länge man är noggrann med att verkligen genomsteka köttet är det ingen fara. Sedan dess, idag närmare bestämt, har vi fått svar på trikinprovet och det var inga trikiner påvisade. :-) Det här var en linderödsgalt, omkring tre år gammal, vill jag tillägga.

Eftersom cejashusse nu blev i princip ensam om detta göromål, kan man alltså utan tvekan säga att det tog tre hela dagar innan hela grisen var vidgjord, dvs när allting: finstyckning och annan bearbetning av köttet, var klart (som ett exempel: malningen gav ca 15 kilo köttfärs!). Fär att inte tala om att diska upp och städa undan efter slakten, det är minsann inte gjort på fem minuter det. Mycket arbete alltså, men det gick vägen!

De som läst den här bloggen förut vet vid detta laget att det brukar komma bilder som kan kännas en aning obekväma för vissa, så även den här gången. Jag gör som jag brukar: Jag VARNAR för otäcka bilder och nu till att börja med kommer det lite kort på hönorna, som garanterat ALLA kan titta på, och är man sedan känslig och inte vill se bilder som har med slakt och styckning att göra så ska man fortsätta vidare till en annan websida. Ingen som inte VILL ska behöva känna sig tvingad att se "obehagliga" bilder - för så kan man självklart få lov att känna. Titta gärna på hönorna, och gå sedan till

www.tv4.se eller nåt. :-)

På återseende! /cejasmatte

Och NU ska ni byta sida ifall ni känner för det. På återseende!

Ceja måste kolla...:

Grisen är halverad:

Dessa har en gång suttit i cejashusses ben... Sånt händer när man håller gris/galt, men allt gick bra (den gången...)! ...

Lite bilder från själva styckningen:

Prima kött!

Ja... Krax, krax, host, host....

Njae, jag är väl inte alldeles pigg och munter, halsen värker och lungorna kvider, men men... Allting går över!

Men trots halsens onda så fungerar ju ändå fingrarna ;) och därför får jag väl sätta mig här vid tangenterna, för att ta och gratulera kronprinsessan Victoria och prins Daniel, till den nyfödda prinsessan som föddes nånstans mellan 04.00 och 05.00 (eller?) i natt/morse...

Jag är ingen fanatisk monarkist, royalist, etc på något vis --  men heller absolut inte en obstinat motståndare till kungahusets varande eller icke varande -- istället gläds jag faktiskt i nuläget åt det nya lilla livet - hur skulle man kunna göra något annat?! Välkommen till världen lilla sessan! :-)

Vad de måste vara lyckliga nu, men också nervösa, överväldigade, upprymda, euforiska, stressade, pressade och mycket annat. (TUR man inte är född som kunglig, jag hade nog avfyrat både en eller två bazookas mot pressen och alla paparazzis...:-/ ).

Nåja, STORT lycka till, vi här nere i söder kanske skickar upp några fin-fina, och ytterst möra, lättsmälta, lättuggade vaktelbröst och några flak färska vaktelägg som bebismat (usch, vad dåligt jag skämtar nuförtiden, skäms på mig...). ;-D

Kvällstidningarna är som vanligt pigga på sånt här:

Aftonbladet

Expressen

Men det finns annat också att glo på; avslutar med url:en till mina/våra album:

Våra album på djur etc

;-)

På återseende; kraxar cejasmatte

Jaha då fick jag mitt straff för att jag nedlät mig till att klaga på något så obetydligt som blötsnön - nu har jag fått något helt annat att gnälla över, eftersom jag vaknade vid 2.30 i natt med extrem halsvärk och det har bara blivit värre under dagen. *morr* Passar extremt illa just nu med tanke på den inplanerade grisslakten på fredag!

Blev grymt orolig över att det var halsfluss på gång, jag har haft min beskärda del av detta h*lvete flera gånger och vill inte uppleva det någonsin igen, tack. Nåväl, jag tror inte det är halsfluss, för jag har inte haft över 38,5 i temp under dagen *peppar peppar* men det gör likväl jäkligt ont i halsen och luftvägarna är väldigt ansträngda. Men en förkylning ska jag väl överleva. ;-)

Således inget långt inlägg idag, utan väljer istället att lägga ut lite kort och filmer, håll tillgodo! :) På återseende! ..kraxar cejasmatte, från sjukbädden.

Nu är det bekräftat, Baskervilles hund lever i skogarna kring Frankanäs.... 

Jag hoppas ingen verkligen TROR att vår lilla Ceja gör såhär mot en förbipasserande...? Bilderna är helt klart fejkade ;-)